Förstå de ytterligare 12-månadersanalyserna från EAP med CS1 – vad detta innebär för investerare

Cereno Scientific har kommunicerat ytterligare analyser från det 12 månader långa Expanded Access Program (EAP) med bolagets ledande läkemedelskandidat CS1 i pulmonell arteriell hypertension (PAH). Fynden ger ytterligare långsiktig klinisk erfarenhet av CS1 och tillför viktig kontext när bolaget förbereder sig för att initiera den globala Fas IIb-studien, där CS1:s potentiellt sjukdomsmodifierande profil i PAH kommer att utvärderas vidare i en kontrollerad studie.

EAP inkluderade 10 patienter som hade slutfört den tidigare Fas IIa-studien. Sex patienter fullföljde 12 månaders behandling med CS1. Analyserna baseras på dessa patienter och ska förstås som beskrivande kliniska observationer från verklig användning, inte som kontrollerade effektresultat från en klinisk studie.

Även om EAP inte var utformat eller dimensionerat för att visa effekt, bidrar fynden till en bredare förståelse av hur CS1 fungerar under en längre behandlingsperiod och i kombination med moderna PAH-behandlingar i en verklig klinisk miljö.

Nedan förklarar vi vad fynden innebär och varför de är relevanta för investerare.

Vad var syftet med EAP?

Expanded Access Program initierades efter önskemål från läkare och patienter som hade deltagit i den tidigare Fas IIa-studien. Syftet var att möjliggöra fortsatt tillgång till CS1, samtidigt som ytterligare långsiktig information om säkerhet och tolerabilitet samlades in.

Programmets primära mål uppnåddes, utan oväntade säkerhetsrelaterade observationer och utan rapporterade dödsfall under behandlingsperioden.

Av de 10 inkluderade patienterna fullföljde sex patienter 12 månaders behandling. Två patienter avbröt behandling med CS1 eftersom deras behandlande läkare ordinerade antikoagulationsbehandling efter att förmaksflimmer uppstått. Behandling med antikoagulantia var ett exklusionskriterium enligt EAP-protokollet, vilket innebar att dessa patienter behövde avbryta behandling med CS1. Förmaksflimmer är en känd komplikation vid PAH, särskilt i senare stadier av sjukdomen, och bedömdes inte vara relaterat till behandling med CS1. En patient återkallade sitt samtycke och en patient kunde inte följas upp. Viktigt är att inga behandlingsavbrott bedömdes vara relaterade till CS1.

Vad visar de nya analyserna?

De ytterligare analyserna ger mer beskrivande insikt i det kliniska förloppet hos de patienter som fullföljde 12 månaders behandling.

Bland de sex patienter som fullföljde 12 månaders behandling med CS1:

• Fem av sex hade stabil eller förbättrad NYHA/WHO-funktionsklass
• Fem av sex hade stabila eller förbättrade NT-proBNP-nivåer
• Tre av sex förbättrade sin sexminuters gångsträcka
• Tre av sex hade stabil eller förbättrad REVEAL Risk Score 2.0
• Tre av fem utvärderbara patienter hade stabilt eller reducerat genomsnittligt lungartärtryck, uppmätt med CardioMEMS

Dessa mått är relevanta eftersom de speglar olika aspekter av sjukdomsstatus vid PAH, inklusive funktionsförmåga, belastning på hjärtat, klinisk risk och tryck i lungartären. I en progressiv sjukdom såsom PAH är stabilitet eller förbättring över flera av dessa mått under 12 månader stödjande för CS1:s sjukdomsmodifierande profil, även om det inte kan fastställa en behandlingseffekt på grund av det begränsade antalet patienter.

EAP visade även att CS1 kunde administreras tillsammans med godkända PAH-behandlingar, inklusive samtidig behandling med sotatercept. Detta är relevant eftersom den kommande Fas IIb-studien kommer att utvärdera CS1 som tilläggsbehandling till standardbehandling inom dagens PAH-behandling.

Varför är klinisk stabilitet viktigt vid PAH?

PAH är en progressiv och livshotande sjukdom. Även med dagens tillgängliga behandlingar försämras många patienter över tid och symtomen fortsätter att förvärras. Därför kan bibehållen klinisk stabilitet under en längre behandlingsperiod vara betydelsefull, särskilt när den ses tillsammans med en gynnsam långsiktig säkerhets- och tolerabilitetsprofil.

CS1 utvecklas som en potentiellt sjukdomsmodifierande behandling som adresserar underliggande sjukdomsmekanismer vid PAH, inklusive sjukliga kärlförändringar i lunga, fibros och inflammation. I detta sammanhang är bibehållen eller förbättrad klinisk status under 12 månader kliniskt relevant.

Fynden bör därför ses som stödjande kliniska observationer som är i linje med den sjukdomsmodifierande profil som tidigare observerats i Fas IIa-studien.

Varför bör resultaten tolkas med försiktighet?

EAP var utformat för att ge fortsatt tillgång till CS1 och samla in ytterligare långsiktig klinisk erfarenhet. Programmet var inte utformat eller statistiskt dimensionerat för att visa effekt.

Programmet inkluderade 10 patienter och genomfördes som en öppen studie utan kontrollgrupp. Dessutom överfördes patienterna inte direkt från Fas IIa-studien till EAP. Tiden mellan studierna varierade avsevärt, och patienterna fick förändringar i sin standardbehandling för PAH under denna period.

Därför ska fynden tolkas som kliniska observationer från verklig användning av hur enskilda patienter svarade på behandling, inte som kontrollerade data som visar behandlingseffekt.

EAP inkluderade även en explorativ bilddiagnostisk delstudie med Fluiddas teknologi. Endast tre patienter inkluderades dock, inga konsekventa bilddiagnostiska resultat observerades och inga slutsatser kan dras från denna delstudie.

Vilka slutsatser kan inte dras?

EAP var inte utformat eller dimensionerat för att fastställa effekt. Därför kan inga definitiva slutsatser dras om CS1:s behandlingseffekter baserat på dessa data.

Detta är också skälet till att den kommande placebokontrollerade Fas IIb-studien fortsatt är nästa kritiska steg i utvecklingen av CS1.

Varför är fynden ändå relevanta för investerare?

Även om EAP inte kan besvara frågan om effekt, ger programmet värdefull information inom flera områden.

För det första ger fynden långsiktig klinisk kontext som stödjer CS1:s sjukdomsmodifierande profil i PAH.

För det andra tillför programmet ytterligare klinisk erfarenhet från patienter som behandlats i upp till 12 månader i en verklig klinisk miljö.

För det tredje stödjer fynden fortsatt utvärdering av CS1 som tilläggsbehandling tillsammans med godkända PAH-behandlingar, inklusive nyligen introducerade behandlingar såsom sotatercept.

För det fjärde är observationerna i linje med den profil som sågs i Fas IIa-studien och ger ytterligare kontext inför den planerade Fas IIb-studien.

Slutligen stärker programmet ytterligare CS1:s långsiktiga säkerhets- och tolerabilitetsprofil.

Sammantaget bidrar dessa observationer till att stärka det övergripande kliniska underlaget som stödjer den fortsatta utvecklingen av CS1 i PAH.

Hur passar detta in i nästa utvecklingssteg?

EAP utgör en viktig brygga mellan den slutförda Fas IIa-studien och den planerade globala Fas IIb-studien.

Den planerade Fas IIb-studien förväntas inkludera cirka 126 patienter vid cirka 65 kliniska prövningscenter i 10–12 länder i Nordamerika, Europa och Sydamerika. Studien har utvecklats i dialog med FDA och är utformad för att utvärdera säkerhet, tolerabilitet och effekt av CS1 som tillägg till standardbehandling, samtidigt som CS1:s potentiella sjukdomsmodifierande effekter utvärderas vidare och optimal dos inför Fas III-utveckling identifieras.

Till skillnad från EAP kommer Fas IIb-studien att vara placebokontrollerad och utformad för att generera den typ av klinisk evidens som behövs för att utvärdera CS1:s potentiella behandlingseffekt.

De ytterligare EAP-analyserna ersätter inte behovet av data från Fas IIb. Däremot ger de lovande långsiktig klinisk kontext när CS1 går vidare in i nästa, och hittills viktigaste, utvecklingssteg.

Sammanfattning

• De ytterligare EAP-analyserna ger långsiktig klinisk kontext som stödjer CS1:s sjukdomsmodifierande profil i PAH.
• De flesta patienter som fullföljde 12 månaders behandling var stabila eller förbättrades över ett eller flera kliniskt relevanta mått.
• I en progressiv sjukdom såsom PAH är bibehållen eller förbättrad klinisk status över tid kliniskt relevant och i linje med observationerna från Fas IIa-studien.
• EAP var inte utformat för att fastställa effekt och inga slutsatser avseende behandlingseffekt kan dras.
• Fynden stödjer fortsatt utvärdering av CS1 som tilläggsbehandling till standardbehandling inom dagens PAH-behandling.
• Den planerade globala Fas IIb-studien är fortsatt nästa kritiska steg för att utvärdera CS1:s säkerhet, tolerabilitet, effekt och potentiella sjukdomsmodifierande effekter i en kontrollerad studie.